Hej mina vänner. Idag är det tisdag, och mina skoltider är återigen 14-16. Dagen som jag trodde skulle bli min traditionella ”avskydag” har jag kommit att älska. Vad sägs att gå upp vid 9-tiden, käka frukost under en timmes tid, plugga undan lite och sedan i lugn och ro göra vid sig för att åka till skolan och läsa franska och sedan spanska. Rätt gött ändå, eller hur? Det blir inte direkt sämre av att jag efter skolan ska träffa min bästa vän en stund innan hon åker till Sydafrika på lördag.
På tal om Sydafrika – det närmar sig! Men oj, vad mycket som händer innan dess. Förutom traditionella skolarbeten som ska in, är det även dags för mig att gradera till brunt bälte i karaten. Hey, where did THAT come from?! Helt sinnes. Det känns inte som att det var allt för länge sedan jag började träna karate, men det är faktiskt hela 4,5 år sedan. Och nu ska jag ta brunt bälte. Nöjd. Graderingen är den 12 februari, alltså om 14 dagar. Sedan två veckor tillbaka har jag fått fjärilar i magen när jag tänkt på den stundande graderingen, men nu när det börjar närma sig på allvar känns det snarare som att det är ett gäng grodor som kravlar runt där inne. Urk. (På tal om grodor – jag har padd-fobi. Vad heter det? ”räddfördetäckligastedjuretivärldenfobi” förmodligen)
Bara två dagar efter graderingen är det äntligen, äntligen, Äntligen dags! Då, på Alla Hjärtans Dag, ska jag tillsammans med tre goa vänner flyga tvärs över Atlanten, för att X antal timmar senare landa i Washington DC. Yes, mina vänner, jag ska bege mig till USA för att i drygt en och en halv vecka hälsa på underbara, saknade Cajsa. Klasskompisen som försvann, lite. I augusti förra året åkte hon nämligen till sin moster i Washington för att i ett års tid ta ledigt från Johannes Hedberg och allt vad Sverige har att erbjuda, och istället läsa på High School i Virginia. Oj, vad hon trivs! Men ännu bättre blir det när vi kommer, givetvis ;). Vår resa kommer givetvis också inkludera utforskande av huvudstaden Washington, och även en resa till Staden Som Aldrig Sover – New York! Galet, är ordet. Jag är så glad att jag har fått möjligheten att göra denna resan, tillsammans med riktigt fina vänner dessutom. Så.. Cajsa, Caroline Emma och Frida, är ni redo? Det är definitivt jag, och jag längtar som en loppa (kan loppor längta?…) tills vårt lilla äventyr börjar!!
Evelinas krypin 